K2 är ett förenklat regelverk för hur mindre företag i Sverige ska upprätta sin årsredovisning. Regelverket är ett av Bokföringsnämndens så kallade K-regelverk och riktar sig främst till mindre aktiebolag och vissa ekonomiska föreningar som vill ha enklare och mer schablonbaserade redovisningsregler jämfört med K3.

K2 styr bland annat hur tillgångar och skulder ska värderas, hur avskrivningar får göras, när utgifter får kostnadsföras direkt och hur upplysningar i årsredovisningen ska lämnas. Det påverkar därmed både balansräkning, resultaträkning och noter, och får indirekt betydelse för exempelvis nyckeltal som soliditet och avkastning på eget kapital (ROE).

Att välja K2 kan ge lägre administrativ börda och färre bedömningsfrågor jämfört med K3, vilket ofta passar mindre ägarledda bolag utan komplexa transaktioner. Nackdelen är att K2 kan vara mindre flexibelt och i vissa fall ge en mindre rättvisande bild än K3, särskilt för tillväxtbolag eller bolag med större tillgångar och investeringar, där mer avancerade principer kan vara motiverade. Valet mellan K2 och K3 är därför en strategisk fråga som bör vägas mot bolagets storlek, tillväxtplaner och krav från ägare och långivare.

Vilket regelverk som får eller ska användas beror bland annat på företagets storlek enligt årsredovisningslagen och Bokföringsnämndens regler. Eftersom K2 är regelstyrt och relativt detaljerat minskar risken för olika tolkningar, men det kräver samtidigt god kännedom om regelverket för att årsredovisningen ska bli korrekt. För många företag är dialog med redovisningskonsult eller revisor en viktig del i valet och tillämpningen av K2, inte minst kopplat till årsredovisning och framtida finansiering.