Långfristiga skulder är skulder i ett företag som förfaller till betalning först efter mer än ett år från balansdagen. De utgör den del av företagets finansiering som är mer långsiktig, till exempel banklån, större checkkrediter med lång löptid, obligationslån, efterställda lån och långfristiga leasingavtal. I balansräkningen redovisas de separat från kortfristiga skulder, eftersom de påverkar företagets finansiella risk på olika sätt.

För företagare, ekonomiansvariga och investerare är långfristiga skulder viktiga att följa eftersom de påverkar både kapitalstruktur och nyckeltal som soliditet, skuldsättningsgrad och räntetäckningsgrad. En väl avvägd nivå på långfristiga skulder kan skapa finansiell stabilitet och möjliggöra investeringar i exempelvis maskiner, fastigheter eller tillväxtsatsningar, medan för hög skuldsättning ökar räntekostnader och risk.

Långfristiga skulder används ofta för att finansiera tillgångar med längre ekonomisk livslängd, som anläggningstillgångar. Det skapar en bättre matchning mellan hur länge tillgången används och hur länge skulden löper. När en del av en långfristig skuld förfaller inom ett år ska den omklassificeras till kortfristig skuld, vilket är viktigt för korrekt rapportering, analys av likviditet och bedömning av företagets betalningsförmåga på kort sikt.

Vid analys av långfristiga skulder bör man inte bara titta på total skuldsumma, utan också på villkor: räntenivå, bindningstid, amorteringsplan, säkerheter och eventuella kovenanter (lånevillkor). Dessa påverkar företagets finansiella handlingsutrymme, framtida kassaflöden och hur känsligt bolaget är för ränteförändringar. I kombination med resultat- och kassaflödesanalys samt nyckeltal som EBITDA går det att bedöma om skuldsättningen är hållbar över tid.