Nedskrivning innebär att ett företag sänker det bokförda värdet på en tillgång när dess verkliga värde bedöms vara bestående lägre än det som står i balansräkningen. Det kan gälla exempelvis maskiner, lager, kundfordringar, immateriella tillgångar eller finansiella placeringar.

I praktiken jämför man tillgångens bokförda värde med återvinningsvärdet, det vill säga det högsta av nettoförsäljningsvärde och nyttjandevärde. Om återvinningsvärdet är lägre än det bokförda värdet görs en nedskrivning, och mellanskillnaden blir en kostnad i resultaträkningen. Detta påverkar både årets resultat och det egna kapitalet.

Nedskrivningar är viktiga för att årsredovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning enligt god redovisningssed. De minskar risken för att tillgångar är övervärderade, vilket annars kan leda till felaktiga beslut kring investeringar, lån, utdelning och likviditet. Nedskrivningar kan också påverka nyckeltal som soliditet och avkastning på eget kapital.

Det är viktigt att skilja på planmässiga avskrivningar och nedskrivningar. Avskrivningar följer en förutbestämd plan över tillgångens ekonomiska livslängd, medan nedskrivningar görs när något oväntat inträffar, till exempel teknisk utveckling, skador, kundkonkurser eller försämrade marknadsförutsättningar. I vissa fall kan en tidigare nedskrivning delvis återföras om värdet senare återhämtar sig, inom ramen för gällande redovisningsregler såsom K2, K3 eller IFRS.