En omsättningstillgång är en tillgång i företaget som förväntas förbrukas, säljas eller omvandlas till likvida medel inom högst ett år eller inom en normal verksamhetscykel. Typiska omsättningstillgångar är varulager, kundfordringar, förutbetalda kostnader, kortfristiga placeringar samt kassa och bank. I balansräkningen skiljer man alltid omsättningstillgångar från anläggningstillgångar, som är avsedda att användas längre tid i verksamheten.

Omsättningstillgångar används för att bedöma företagets kortsiktiga betalningsförmåga och likviditet. Nyckeltal som likviditet och kassalikviditet bygger direkt på hur stora omsättningstillgångarna är i förhållande till de kortfristiga skulderna. Ett företag med tillräckligt stora och likvida omsättningstillgångar har bättre förutsättningar att betala löpande utgifter, leverantörsskulder och räntor i tid.

Det är viktigt att förstå att inte alla omsättningstillgångar är lika lätta att omvandla till pengar. Kassa och bank är omedelbart likvida, medan varulager och vissa kundfordringar kan vara mer svårbedömda. Därför analyserar erfarna beslutsfattare ofta sammansättningen av omsättningstillgångarna och inte bara totalsumman. Exempelvis kan ett för stort varulager binda onödigt mycket kapital och dölja likviditetsproblem.

Vid bokslut värderas omsättningstillgångar normalt till det lägsta av anskaffningsvärde och verkligt värde enligt försiktighetsprincipen i bokforing. Detta påverkar såväl balansräkningen som resultatet, exempelvis genom lagernedskrivningar och kundförlustreserv. En genomtänkt hantering av omsättningstillgångar är därför central både för redovisningskvalitet, finansiell analys och företagets faktiska betalningsförmåga.